Stenhård kanjon i Susna

I själva huvudalen vi åkt upp längs flyter älven Susna, som Mjölkelva är ett biflöde till. Där hade vi sett ett par forsar från vägen och en spännande och väldigt djup kanjon som verkade ha mycket fallhöjd. Vi åkte ner för att placera en bil vid upptaget nedanför kanjonen och knackade på hos en gubbe som bodde där. Halvnorske Dennis frågade om det fanns några fossefall och om det var juv (kanjon) i Susna. Gubben svarade att "det är ett litet datt på 2-3 meter" och han trodde att det skulle gå att paddla kano (kanadensare) längs sträckan. Inte precis vad vi ville höra. Men vi tog detta med en stor nypa salt för intuitionen sa oss att det måste finnas mycket mer fallhöjd och att det var en kanjon var ju helt uppenbart. Vi bytte om och hoppade i och blev imponerade redan i den första och andra forsen, som bara dem var värda turen.

Jag har satt ihop en GoogleEarth-fil som innehåller bilder och mer information om forsarna. Du kan högerklicka på nedanstående länk och välja att spara filen på din dator. Öppna den sedan med Google Earth så kan du titta på bilderna.
http://www.waveface.se/GE/SWG/SWG_1.kml

Susna visade sig vara grymt bra padddling och gubben hade noll koll och var en riktig underskarvare. Kom ihåg att aldrig lita på vad locals säger. Dennis lyckades också läsa av tripmätaren i bilen fel så att vi trodde att det var ca 3 km vi skulle paddla, när det i själva verket var en mil. Vi satte i älven kl 19 på kvällen och efter fyra timmars grym paddling tog vi ett klokt beslut att bära ut ur kanjonen och återigen avbryta turen i förtid. Klockan var då 23.00 och vi hade inte ätit någon middag. Med andra ord lyckades vi alltså avbryta paddlingen och bära ut från två olika kanjoner samma dag. Tror inte jag har varit med om det tidigare. Susna är solid klass IV pushy creeking i kanjon och rekommenderas varmt. Karaktären är pool drop. Men vid högre vatten kan detta bli ett klass V-VI monster.

Mjölkelva i Norge

Efter att bäckarna i norra Jämtland visat sig snustorra drog vi mot Norge för att hitta ett säkert kort. Vi besökte först Laksforsen (känd från forspaddlingsfilmen Norgazmo) men ingen var tillräckligt sugen för denna ganska håriga park 'n huck. Istället begav vi oss av mot Mjölkelva i närheten av nasjonalparken Börgefjell som Fredrik blivit tipsad om av Erik Martinsen, en av norges bästa utförspaddlare. Han hade varnat för att den skulle vara speciellt seriös och om Erik tycker att den är farlig bör man passa sig. Efter lunch skred vi till verket och mjölkelva visade sig vara ganska hård. Det var extrem lågvolymcreeking. Bara stenrösen överallt och jättelite vatten. Vi skrapade oss ner den första biten som inte var tokbrant. Efter 500 m kom vi fram till en brant och grisig bouldergarden som ledde fram till ett knappt 20 meter högt vertikalt vattenfall. När vi hade åkt upp till isättningen hade det varit så brant att bilen knappt orkade upp och nu kunde vi se hur älven började falla på. Eftersom det var nästan 30 grader varmt skulle de kunna bli en riktig helvetesbärning om vi skulle bli tvungna att avbryta längre fram på grund av att det skulle bli ofarbart. Fredrik var rädd för att han skulle få en hjärtinfarkt om vi blev tvungna att bära ut från den kanjon som låg framför oss så han ville avbryta. Vi beslöt att inte fortsätta eftersom vi inte ville splittra gruppen.

(I övre bilden ser ni Dennis in action och i den nedre det 20-metersfall där vi beslöt att avbryta).

Avansbäckens kanjon - igen

I juni fick jag och Simon Berglund bära förbi en 2,5 kilometer lång kanjon i Avansbäcken när vi var de första att paddla denna å. Kanjonen såg magiskt bra ut och innehåller tre vattenfall över 5 meter höga, men den var alldeles för svår i det höga vattenståndet i juni. I slutet av juli bestämde vi oss för att dra dit igen för ett nytt försök. Denna gång blev det jag, Dennis Franzén, Simon Berglund och Fredrik Laestadius.

Tyvärr visade sig Avansbäcken vara helt snustorr, man kunde nästan gå torrskodd över fåran. Istället blev det en canyoningtur för att utforska poolerna under vattenfallen. Jag tycket det var grymt kul eftersom jag aldrig kört canyoning tidigare. Vi simmade bakom vattenfallen och hoppade utför höga klippor (på bilden ser ni mig hoppa utför Storväggsfallet).

På kvällen åkte vi istället och körde nedre Gausta som är ett säkert kort och sedan drog vi vidare mot Norge...

Foto: Dennis Franzén