Friday, August 15, 2008
Min artikel i Outside
Thursday, August 7, 2008
Brant paddling i Rivsjövasslan
(Simon Eriksson i Sprutfallet.)
Planen var att kliva upp 07.30 för att komma iväg från Dala-Floda så tidigt som möjligt eftersom vi hade cirka 15 mil upp till Älvdalens skjutfält där Rivsjövasslan störtar utför bergssidan och ner i trängsletdammen. Teamet var jag Daniel, Simon och Anton. Jag hade hoppats på att kunna sitta i bilen på väg hem vid 14-15 tiden på eftermiddagen. Men för att göra en lång historia kort så skulle det bli lite senare än så. Efter att först ha bytt bilar ett par gånger i Floda av olika anledningar hämtades en bil som precis varit inne på service från Borlänge och färden kunde efter många om och men börja. Dessvärre tankades den full med bensin i Mora och 2,5 mil senare stannade motorn. "Det är väl inte en dieselbil?".
(Här bärgas vår bil efter att motorn stannat längs vägen.)
Ytterligare väntan och ett antal telefonsamtal senare satt vi i en bärgningsbil på väg tillbaka till Mora. Klockan hade redan passerat tiden då jag hade hoppats vara på väg hem och det såg väldigt mörkt ut med en hel arbetsdag sumpad på ingenting. Men skam den som ger sig, grabbarna var helt inställda på att paddla vattenfall idag och snart låg kajakerna lastade på en ny och fräsch hyrbil.
(Daniel devlar efter att drömmen om vattenfall återuppväckts.)
Runt klockan 18 var vi redo för att paddla det första vattenfallet. Det var lägre vatten än i våras och det såg lite benigt ut, men det gick. Daniel och Simon körde flera gånger utan incidenter. Sedan bars kajakerna upp till bilen igen och vi åkte vidare någon kilometer för att hucka det sista fallet som aldrig körts tidigare.
(Sveriges svar på Ula falls eller Dry meadow Creek. Fast större delen ofarbar.)
(Daniel spänner ett rep tvärs över fallkanten som sista möjlighet att få stopp.)
Som säkerhetsåtgärd spändes en lina tvärs över ån precis före det första ofarbara fallet så att det skulle vara möjligt att få stopp på kajak eller simmare innan de störtade ner i avgrunden. Nu hade klockan hunnit bli 20 på kvällen och tyvärr var det en aning svagt ljus för att få perfekta bilder, men det blev ändå helt okej. Med avsikt har jag utelämnat de bästa bilderna här eftersom de sannolikt kommer att publiceras i den fantastiska tidskriften Paddling. För att få ta del av hela härligheten rekommenderar jag er därför att skaffa en prenumeration på Paddling.
(Här kör Daniel det första cirka sex meter höga vattenfallet)
(Här är filmen som Daniel gjorde från förstapaddlingen i våras)
Wednesday, August 6, 2008
Ett av mina värsta ögonblick
På bilden ovan ser man valsen jag fastnade i och några meter längre ner på höger sida ligger den otrevliga skrevan. När det är lågt vatten går allt vatten genom skrevan och det går inte att paddla på vänster sida, där ligger då klippan bar.
(Skrevan på högersidan som jag spolades ner genom.)
(Anton tog den enkla och säkra linjen hårt vänster över stenarna.)
Action på Ämån
Det blev en händelserik tur med flera incidenter av varierande allvarlighetsgrad. Den värsta stod jag själv för när jag fastnade i en vals på ett väldigt dåligt ställe i Bössfallet. Jag blev tvungen att simma genom en farlig passage samtidigt som min kropp trasslades in i en kastlina och jag höll på att bli nedtryckt under vattnet hängandes med ena benet fast i repet (jag kommer att beskriva detta i en separat incidentrapport). Sedan gick Fabian runt precis före ett dropp och åkte utför med huvudet neråt och slog i hakan vartefter han simmade. Erik kilade fast kajaken nedanför Helvetesfallet men lyckligtvis på rätt köl. Det tog honom kanske en minut innan han lyckades komma loss, men ingen av oss andra hade haft möjlighet att komma till undsättning. I sista forsen bjöd Anton på en spektakulär linje när han av misstag råkade köra forsen baklänges, men helt utan andra problem.
(Firning av kajaker förbi Helvetesfallet.)
(Simon och Erik i kanjonen nedanför Helvetesfallet.)
(Anton stilar genom att ta det största fallet baklänges.)
Tuesday, August 5, 2008
Sommarens bästa surf
Jag orkade inte släpa mig ur sängen förrän vid 05.00, slängde i mig lite frukost och drog iväg. Plockade upp Karin Trolin i Forsa som lovat följa med och hålla ett vakande öga på mig samtidigt som hon fotade med min kamera. Resultatet ser ni här.
Vi började att kolla in ett nytt ställe som jag trodde hade potential och det visade sig att vågorna såg riktigt bra ut. De var stora och vred in så att det var ren side shore. Tyvärr var det väldigt stenigt med massor av grynnor att ta sig ut igenom för att nå vågorna. Jag monterade fenorna och hoppade i kajaken. Direkt insåg jag att storleken och kraften i vågorna som vanligt var den dubbla mot vad det såg ut att vara från land. Jag kämpade på och tog en backflip av en stor våg. Hade då två stora stenar till vänster om mig som riktmärke, när jag plötsligt upptäcker ytterligare en precis i vattenytan till höger. Då inser jag att det är alldeles för farligt att ensam försöka ta sig ut här. Paddlar man ut utanför stenarna och sedan blir backflippad och får stryk kan man hamna precis var som helst. Försöker därför en sniklinje närmare land för att komma ut, men det slutar bara med att jag spolar upp över några stenar och bryter sönder både mitt mittfena och själva fenboxen. Jävla skit!
(Så här stökiga och kraftiga vågor var det där jag gjorde mitt första försök)
Efter att ha kollat ytterligare ett ställe jag fått tips om men som inte var så bra vid denna vindriktning begav vi oss till ett säkert ställe som jag surfat tidigare men vid andra vindriktningar. Det visade sig att vågorna såg klockrena ut. Jag har ju väldigt liten erfarenhet av svensk surf, men jag måste säga att detta nog var de cleanaste vågorna jag surfat på hemmaplan. Definitivt den bästa surf jag sett längs Hälsingekusten. Det fina var nämligen att på detta ställe hade vågorna vridit upp ännu mer runt en udde så att vinden nu låg nästan helt off shore och rensade upp de typiskt svenska stökiga vågorna till cleana swells i tydligt markerade set. Det här stället känns som en blandning av ett point break och ett beachbreak eftersom vågorna går in mot en strand men samtidigt vrider som i ett point break. Det gör att det är ganska enkelt att paddla ut genom vågorna och det är väldigt lätt att hitta den rätta positionen för take off eftersom det t.om. finns en ytlig grynna som man kan ha som riktmärke och lägga sig bredvid.
(Ren och fin våg i lagom storlek som var lätt att kontrollera)
(På den här bilden syns det att setvågorna kunde bli ganska stora, säkerligen över huvudhöjd för en stående surfare)Efter att jag kört en stund och plockat ett antal vågor började jag inse att det här var riktigt bra förhållanden. När det är dåligt kommer vågorna hela tiden och helt kaotiskt, men här var det riktiga set och istället för att kasta sig på allt som ser surfbart ut kunde jag vara selektiv och släppa den första vågen i setet och ta den som såg störst och bäst ut.
(Här fångar jag en av de största vågorna. Notera off shore vindarna som får skummet att yra)
Efter att ha plockat några fina vågor och blivit lite varm i kläderna vågade jag lägga mig djupare i min ensamma lineup för att ge mig på de riktigt stora vågorna. Plötsligt reser sig något riktigt stort emot mig. Jag vänder mig om och börjar paddla men jag ligger aningen för långt in så vågen hinner bli lite för brant innan jag fastnar och den bryter nästan rakt över mig. Jag försöker komma ut på skär och karva mig åt sidan men den närmast vertikala vågen gör att jag inte lyckas gräva ner min sidfena tillräckligt djupt och greppet släpper och jag sladdar ner till botten av vågen sidledes varpå det bara smäller till när jag får jordens största powerflip åt sidan. När jag rollar upp inser jag att mitt kapell poppat av den stora kraften i vågen och samtidigt poppar båda mina airbags upp ur kajaken och flyter i väg. Som den inbitne forspaddlare jag är vägrar jag givetvis att simma så jag paddlar istället mödosamt kajaken helt vattenfylld och med spetsen stickandes rakt upp ur vattnet in mot land. Det kändes som en stilren avslutning på dagens surf. Jobbet kallar och även om jag gärna hade stannat några timmar till är det dags att ge sig av. Det här var den klart bästa surf jag fått på hemmaplan på mitt närmaste bryt. Grymt!
(En äkta forspaddlare simmar inte även om kajaken är vattenfylld.)
Tuesday, July 29, 2008
Stenhård kanjon i Susna
Jag har satt ihop en GoogleEarth-fil som innehåller bilder och mer information om forsarna. Du kan högerklicka på nedanstående länk och välja att spara filen på din dator. Öppna den sedan med Google Earth så kan du titta på bilderna.
http://www.waveface.se/GE/SWG/SWG_1.kml
Susna visade sig vara grymt bra padddling och gubben hade noll koll och var en riktig underskarvare. Kom ihåg att aldrig lita på vad locals säger. Dennis lyckades också läsa av tripmätaren i bilen fel så att vi trodde att det var ca 3 km vi skulle paddla, när det i själva verket var en mil. Vi satte i älven kl 19 på kvällen och efter fyra timmars grym paddling tog vi ett klokt beslut att bära ut ur kanjonen och återigen avbryta turen i förtid. Klockan var då 23.00 och vi hade inte ätit någon middag. Med andra ord lyckades vi alltså avbryta paddlingen och bära ut från två olika kanjoner samma dag. Tror inte jag har varit med om det tidigare. Susna är solid klass IV pushy creeking i kanjon och rekommenderas varmt. Karaktären är pool drop. Men vid högre vatten kan detta bli ett klass V-VI monster.
Mjölkelva i Norge
(I övre bilden ser ni Dennis in action och i den nedre det 20-metersfall där vi beslöt att avbryta).
Monday, July 28, 2008
Avansbäckens kanjon - igen
Tyvärr visade sig Avansbäcken vara helt snustorr, man kunde nästan gå torrskodd över fåran. Istället blev det en canyoningtur för att utforska poolerna under vattenfallen. Jag tycket det var grymt kul eftersom jag aldrig kört canyoning tidigare. Vi simmade bakom vattenfallen och hoppade utför höga klippor (på bilden ser ni mig hoppa utför Storväggsfallet).
På kvällen åkte vi istället och körde nedre Gausta som är ett säkert kort och sedan drog vi vidare mot Norge...
Foto: Dennis Franzén
Saturday, May 3, 2008
Ny blogg och nya mål
Jag ska göra ett försök att blåsa liv i bloggen igen... och vi får väl se hur många inlägg det blir innan jag tröttnar ;-)