Sommarens bästa surf

Då var det äntligen dags för säsongspremiär i surfkajaken. Har inte suttit i den sedan i december förra året då jag ensam pulsade ut i snön på en öde strand i mörkret. Igår kväll kollade jag in prognosen som lovade storm nere i södra Sverige och 15-19 m/s under natten hemma vid Hälsingekusten. Ställde klockan på 04.00 för att hinna dit innan vinden skulle avta. Det är mycket ovanligt med så här bra prognoser mitt i sommaren.

Jag orkade inte släpa mig ur sängen förrän vid 05.00, slängde i mig lite frukost och drog iväg. Plockade upp Karin Trolin i Forsa som lovat följa med och hålla ett vakande öga på mig samtidigt som hon fotade med min kamera. Resultatet ser ni här.

Vi började att kolla in ett nytt ställe som jag trodde hade potential och det visade sig att vågorna såg riktigt bra ut. De var stora och vred in så att det var ren side shore. Tyvärr var det väldigt stenigt med massor av grynnor att ta sig ut igenom för att nå vågorna. Jag monterade fenorna och hoppade i kajaken. Direkt insåg jag att storleken och kraften i vågorna som vanligt var den dubbla mot vad det såg ut att vara från land. Jag kämpade på och tog en backflip av en stor våg. Hade då två stora stenar till vänster om mig som riktmärke, när jag plötsligt upptäcker ytterligare en precis i vattenytan till höger. Då inser jag att det är alldeles för farligt att ensam försöka ta sig ut här. Paddlar man ut utanför stenarna och sedan blir backflippad och får stryk kan man hamna precis var som helst. Försöker därför en sniklinje närmare land för att komma ut, men det slutar bara med att jag spolar upp över några stenar och bryter sönder både mitt mittfena och själva fenboxen. Jävla skit!

(Så här stökiga och kraftiga vågor var det där jag gjorde mitt första försök)

Efter att ha kollat ytterligare ett ställe jag fått tips om men som inte var så bra vid denna vindriktning begav vi oss till ett säkert ställe som jag surfat tidigare men vid andra vindriktningar. Det visade sig att vågorna såg klockrena ut. Jag har ju väldigt liten erfarenhet av svensk surf, men jag måste säga att detta nog var de cleanaste vågorna jag surfat på hemmaplan. Definitivt den bästa surf jag sett längs Hälsingekusten. Det fina var nämligen att på detta ställe hade vågorna vridit upp ännu mer runt en udde så att vinden nu låg nästan helt off shore och rensade upp de typiskt svenska stökiga vågorna till cleana swells i tydligt markerade set. Det här stället känns som en blandning av ett point break och ett beachbreak eftersom vågorna går in mot en strand men samtidigt vrider som i ett point break. Det gör att det är ganska enkelt att paddla ut genom vågorna och det är väldigt lätt att hitta den rätta positionen för take off eftersom det t.om. finns en ytlig grynna som man kan ha som riktmärke och lägga sig bredvid.

(Ren och fin våg i lagom storlek som var lätt att kontrollera)

(På den här bilden syns det att setvågorna kunde bli ganska stora, säkerligen över huvudhöjd för en stående surfare)

Efter att jag kört en stund och plockat ett antal vågor började jag inse att det här var riktigt bra förhållanden. När det är dåligt kommer vågorna hela tiden och helt kaotiskt, men här var det riktiga set och istället för att kasta sig på allt som ser surfbart ut kunde jag vara selektiv och släppa den första vågen i setet och ta den som såg störst och bäst ut.

(Här fångar jag en av de största vågorna. Notera off shore vindarna som får skummet att yra)

Efter att ha plockat några fina vågor och blivit lite varm i kläderna vågade jag lägga mig djupare i min ensamma lineup för att ge mig på de riktigt stora vågorna. Plötsligt reser sig något riktigt stort emot mig. Jag vänder mig om och börjar paddla men jag ligger aningen för långt in så vågen hinner bli lite för brant innan jag fastnar och den bryter nästan rakt över mig. Jag försöker komma ut på skär och karva mig åt sidan men den närmast vertikala vågen gör att jag inte lyckas gräva ner min sidfena tillräckligt djupt och greppet släpper och jag sladdar ner till botten av vågen sidledes varpå det bara smäller till när jag får jordens största powerflip åt sidan. När jag rollar upp inser jag att mitt kapell poppat av den stora kraften i vågen och samtidigt poppar båda mina airbags upp ur kajaken och flyter i väg. Som den inbitne forspaddlare jag är vägrar jag givetvis att simma så jag paddlar istället mödosamt kajaken helt vattenfylld och med spetsen stickandes rakt upp ur vattnet in mot land. Det kändes som en stilren avslutning på dagens surf. Jobbet kallar och även om jag gärna hade stannat några timmar till är det dags att ge sig av. Det här var den klart bästa surf jag fått på hemmaplan på mitt närmaste bryt. Grymt!

(En äkta forspaddlare simmar inte även om kajaken är vattenfylld.)